Prinsessan fick sin prins
För exakt ett år sedan var det fredag vilket då innebar kort skoldag och sedan skulle det tränas. Har för mig att jag var på gymmet med både Isabel och Matilda. På kvällen skulle jag på spelning tillsammans med Saskia och Gino, var inte alls taggad utan såg bara fram emot att träffa de två samt Anton, som även han skulle vara där. Jag och Saskia promenerade till stället de skulle spela på och jag halkade runt i mina klackar. Under tiden vi väntade på att banden skulle börja spela (eller om de redan hade det) kom Gino fram till mig och Saskia och sa att det var någon vi måste hälsa på. Det var en gammal barndomsvän till Gino. Så fort jag såg honom slogs jag av hur snygg han var och vilket fint leende han hade. Vi tog i hand och började prata med varandra. Under hela kvällen fick jag höra av Gino "stöt på honom Sandra! Ni skulle passa jättebra ihop!" Jag skrattade och avfärdade hela tiden hans ord, men någonting inom mig skrek att jag borde försöka ta chansen. Men rösten "varför skulle han vilja ha någon som mig?" var starkare. Trots detta sökte jag mig till honom och pratade med honom så fort jag fick chansen. Det var inte bara hans utseende som drog mig till honom, utan även hans humor och charm. När spelningen var över skulle vi skiljas åt. Efter hejdå-kramen fick jag frågan "skulle jag kunna få ditt nummer?" Jag fick senare höra att jag inte hade världens bästa pokerface utan det syntes tydligt hur chockad jag var. Men mitt nummer fick han förstås.
Så började en kärlekssaga.
Så började en kärlekssaga.
Kommentarer
Trackback
