tulpaan

Återbesöket gick bra trots att jag var helt ensam. Doktorn visade bara sin trevliga förstående sida, men när jag gick därifrån kämpade jag mot tårarna. Jag gillar inte smärta. Nu är det iallafall över, nu kan jag andas ut.

Imorgon slipper jag ersättningsbussar och vanliga försenade bussar, åker med mor min till hennes jobb och därifrån promenerar jag till tunnelbanan. Tänker inte riskera att komma försent, jag ser fram emot studiebesöket!

Mitt huvud gör äckligt ont. Dags att stänga av datorn och vila ögonen.