Jag, jag, jag
Jag tycker verkligen inte om hur mycket andra människor påverkar mitt humör. Jag vill inte vara så beroende av någon annan. Jag vill inte vara ledsen och få illamående på grund av ångest. Jag vill inte känna ångest nu över något som sker om en månad. Jag vill inte ha en massa krav på mig, det tynger bara ner mig. Jag vill inte ha en massa skolarbete hängande över mig. Jag vill inte behöva ta massa ansvar hela tiden.
Ibland önskar jag att jag var liten igen. När allt blev bättre efter att man gråtit en skvätt och mamma sagt att allt kommer bli bra, och att det faktiskt blev det.
För hur mycket jag än gråter nu, och hur ofta människor än säger att allt kommer bli bra, så blir det inte det. Det kanske varar ett tag men inte särskilt länge.
Ge mig ork.
