tulpaan

Ibland kommer stunder då jag inser hur ensam jag är. Jag kanske inte trivs så bra som jag trott? Trötthet, irritation, höstäckel, ångest, gråt. Det jobbigaste är ändå att det är ett av de två hatämnena som vi har i eftermiddag. Hur ska jag klara mig? Det handlar om kraftlöshet. Personen jag hämtar kraft ifrån kommer att vara borta. Jag låter så dramatisk. Men saken är den att jag får ont i magen när jag tänker på kursen, när jag vaknar på onsdagmornar och vet vad sista lektionen är, precis innnan lektionen börjar, under lektionstiden, och till slut - lättnaden när jag vet att det är en vecka kvar tills nästa gång det ska kännas såhär.

Det kanske vore bra att göra något åt saken?