Du finns överallt

Den enas lycka den andras olycka.

Första gången jag hörde det kände jag hugget i magen. Svartsjukan. Efter ett tag accepterade jag det och njöt av att iallafall inte jag behövde ändra min livsstil ett tag för att bli respekterad. Jag kunde till och med glädjas lite lite litegrann åt att du fick åka. Men nu är det annorlunda. Att se bilder och läsa en mening om "hur fantastiskt det är" gjorde återigen att svartsjukan kom på besök. Den gjorde sällskap med saknaden och tårarna. Men egentligen är det inte dig jag är avundsjuk på. Det är bara det att jag saknar min Youssef så oerhört mycket.

Du kan allt ta och komma hem nu. Eller röra dig mot Finland så kan vi mötas där. Allt jag gör påminner om dig. Allt jag ser påminner om dig. Jag vill bara vara nära dig. Jag saknar dig så det gör ont. Jag tycker inte om smärta.

Men i 27 dagar till samt denna kväll ska jag stå ut. För då är vi hemma igen. Tillsammans.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0