När drömmar krockar

Avundsjukan bubblar inom mig. Jag vill också ta studenten nu! Champangefrukost, utspring, mottagning och bara få fira med alla människor jag tycker om! Ett år till i skolan har jag kvar innan det är min tur. Jag längtar så mycket! Jag orkar inte vänta!

Livet blir inte som man tänkt sig, det blir ingenting, jag kommer att behöva ändra på mina framtidsplaner, skaffa nya drömmar. Det är lite skrämmande men ändå helt klart värt det! Den största utmaningen blir nog att träna upp engelskan. Jag lär inte bo kvar i min älskade huvudstad.


Jag igår, på väg till Sebbes mottagning

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0